I dag mår jag bra!
Framme på Island, hemma hos pappa, och jag mår bra. Resan hit gick bra, och Stefan skötte sig exemplariskt. Det är underbart att se pappa, och mamma också förstås. Skönt att vara här.
Jag saknar mina killar hemma. Alex och jag hade ett långt och underbart samtal i morse, konstigt att våra innerligaste samtal ofta blir just över telefonen. Kanske för att vi saknar varandra. Tomas & David verkar ha det mycket bra, hoppas att alla tre njuter av sin boys week.
Jag saknar mina killar hemma. Alex och jag hade ett långt och underbart samtal i morse, konstigt att våra innerligaste samtal ofta blir just över telefonen. Kanske för att vi saknar varandra. Tomas & David verkar ha det mycket bra, hoppas att alla tre njuter av sin boys week.
Hej då, adjöss, farväl, au revoir!!
Tidigt tidigt imorgon bitti tar jag mitt spädbarn, en väska och en lite större väska och sticker iväg till fosterlandet samt fadern min som väntar där. Återkommer vid tillfälle!!
Han ÄR min son!
Idag kom det slutgiltiga beviset. Tomas måste nog vara lite min son också, han som i övrigt är en kopia av sin far.
Tomas påstår nämnligen att Kalle Ankas brorsöner heter Knatte, Fnatte och LATTE
Tomas påstår nämnligen att Kalle Ankas brorsöner heter Knatte, Fnatte och LATTE
Ronja
Visst är hon fin??
Trapporna
Dom är inte klara, men här kommer lite bilder.
Före:
(nej, vi vet inte hur dom tänkte där med denna rosa golvduk...)
Efter:
Före:
(nej, vi vet inte hur dom tänkte där med denna rosa golvduk...)
Efter:
Får jag presentera....
RONJA, den senaste medlemmen i familjen Tomasdottir-Nordström-Alexson.
Happy!!
Jag kan inte gå in i en barnvarubutik utan att köpa en vagn. Det bara går inte, och jag erkänner mig själv maktlös över detta missbruk. Så när jag åkte till Babyland för att införskaffa ett babygym till Stefan, fick jag på nåt konstigt sätt med mig en underbart fin Brio Happy vagn också.
Och jag kan bara konstatera att namnet passar fint, för både jag och Stefan känner oss mycket happy just nu !!
Och jag kan bara konstatera att namnet passar fint, för både jag och Stefan känner oss mycket happy just nu !!
Släktträff
Vi spenderade en dag i Eskilstuna Parken Zoo. Både vuxna och barn tyckte om parken, det var rent och fräscht och inte alls det pengaplockeri som sådana ställen gärna kan bli. Djurparken var supertrevlig, och nöjesfältet precis lagom tyckte vi alla. Rekommenderas varmt!
Igen!!
Jag trodde, och hoppades, att vårt äventyr på Gröna Lund när Tomas sprang bort hade satt skräck i honom. Men inte. Han är på nåt sätt FÖR trygg i sig själv tror jag. För kaxig liksom, han är 4 år och tror att han kan allt. I dag var han och jag på Ica Maxi och storhandlade. Till en början var han jätte duktig, hjälpte mig välja varor och lägga i vagnen, och jag försökte engagera honom så mycket som möjligt för att behålla hans uppmärksamhet. Men sen tog hans fokus slut, och han började springa, skutta, hoppa, rulla och göra allt annat än att gå bredvid mig. Och så var han borta. Jag gick ganska sakta fram och tillbaka där jag visste att han hade varit sist, men han var verkligen borta. Så jag gick och letade upp en i personalen och bad om hjälp att hitta min son. Då kom det fram en äldra dam och undrade om det var en liten pojke med ett piratsvärd som jag letade efter. Damen och hennes man hade hittat honom, och mannen hade tagit honom iväg till informationen och just i den vevan ropades i högtalarna att "Tomas letar efter sina föräldrar".
Lite svårt det där. På ett sätt vill jag såklart uppmuntra hans fria sätt och hans trygghet, och samtidigt vill jag att han respekterar att det kan gå illa. Och sen det där med att inte prata med okända. Nu var det ju en mycket snäll man som hjälpte honom, men det finns ju vuxna som inte är snälla. Och när inte vi vuxna kan särskilja vilka som är snälla och vilka som är onda, så blir det ännu svårare att banka vett och försiktighet i en kaxig och självsäker liten pojke....
Trappor och sånt
Har inte mycket att säga, men vill hålla bloggen levande så här kommer ett fullkomligt meningslöst inlägg.... Vi har haft en lugn dag här hemma, nu sover pojkarna, Alex är ute och leker med sina kompisar, och jag har målat trapporna. Det blir så braaaaaaaa!! Bilder kommer, jag lovar. Imorgon ska vi ut på nåt äventyr, och dagarna som följer är ganska öppna just nu. På tisdag eftermiddag ska vi få finfint besök av allas våran Louise, och då ska mamma och pappa smita iväg till Ikea och handla en del nödvändigheter. Pojkarnas rum behöver organiseras om, och andra rum i huset behöver lite smått och gott också.
Hoppas jag har mer att skriva om snart!
Pedagogiskt?
Tomas och styvsonen har gnällt och klagat på David i flera dagar. Han förstör, han tar sönder, han förstår inte, han kan inte leken etc tjuter dom och jag är så innerligt trött på att höra detta eviga klagande. Vi har försökt förklara för dom, om och om igen att David är bara två år gammal medans dom är 4 och 7,5 år. Vi måste lära David bra saker, förklara för honom istället uppmuntrar vi, men det har dom inte tid eller tålamod till. TIll saken hör att dom två gärna lämnar David utanför lekarna, exkluderar honom och då blir det förstås konflikter.
Så idag kände jag att jag inte orkade med en hel dag av tjafs och klagande igen. Som svar på klagomål svarade jag därför "ja, ni har helt rätt. Det här funkar inte längre. Vi får nog ge bort honom till nån annan familj som orkar med honom, han kan inte bo kvar här. Vi har försökt men det funkar inte alls."
På riktigt, undrade två mycket storögda pojkar. Styvsonen föreslog först att vi skulle kanske sälja honom istället för att bara ge bort honom (!!!), men sen var dom överens om att vi kan nog inte göra oss av med David, trots allt. Jag lät dom faktiskt argumentera lite, och övertyga mig att det vore nog bättre att ha kvar honom. När Tomas tillslut var lite tårögd kände jag att vi var överens. Sluta klaga på David, låt honom leka med er och ni ska få se att han blir en riktigt rolig kamrat. Sen om ni vill vara i fred med legot, så säger ni till mig eller pappa så ordnar vi så att David får göra nåt annat.
Det var inte det minsta pedagoiskt anar jag, men en trött mamma hittar alla medel. Och ni kan inte tänka er vilken (nästan) konfliktfri dag detta har varit. Skrämselpropaganda = okej ibland....
Men säg mig, inte kan man väl göra sig av med denna otroligt fina varelse:
Så idag kände jag att jag inte orkade med en hel dag av tjafs och klagande igen. Som svar på klagomål svarade jag därför "ja, ni har helt rätt. Det här funkar inte längre. Vi får nog ge bort honom till nån annan familj som orkar med honom, han kan inte bo kvar här. Vi har försökt men det funkar inte alls."
På riktigt, undrade två mycket storögda pojkar. Styvsonen föreslog först att vi skulle kanske sälja honom istället för att bara ge bort honom (!!!), men sen var dom överens om att vi kan nog inte göra oss av med David, trots allt. Jag lät dom faktiskt argumentera lite, och övertyga mig att det vore nog bättre att ha kvar honom. När Tomas tillslut var lite tårögd kände jag att vi var överens. Sluta klaga på David, låt honom leka med er och ni ska få se att han blir en riktigt rolig kamrat. Sen om ni vill vara i fred med legot, så säger ni till mig eller pappa så ordnar vi så att David får göra nåt annat.
Det var inte det minsta pedagoiskt anar jag, men en trött mamma hittar alla medel. Och ni kan inte tänka er vilken (nästan) konfliktfri dag detta har varit. Skrämselpropaganda = okej ibland....
Men säg mig, inte kan man väl göra sig av med denna otroligt fina varelse:
Med god aptit
Jag vill ha toarulle säger Tomas bestämt. Jag undrar förstås om han behöver så på toaletten, varvid han tittar på mig som om jag vore fullkomligt dum i huvudet. Han behöver inte alls gå på toaletten, han vill ha toarulle. Jaha, men vad ska du göra med den undrar jag. Han ska äta den. Äta?? Vadå, hur har du kommit på det undrar jag. Återigen tittar han på mig som om jag borde verkligen sitta inlåst någonstans, helst på tunga mediciner. Mäh! Mamma! Jag. Vill. Ha. Toarulle.Till. Middag. Han säger detta långsamt, som om jag kanske ska förstå hans önskan bättre då. Men det gör jag inte.
Men då börjar han prata om pannkakor, korvar, riven ost, potatismos och annat gott, och då fattar jag. Han vill ha en tunnbrödsrulle till middag. Dumma jag.
Logik?
Tomas rapade högt och ljudligt. "Jag rapade" deklarerade han sen, ifall nån hade missat det. "Vi hörde det" svarade jag, "och vad säger man egentligen?".
"Tack för maten" svarar han. Jag påpekar att det är inte alls det man säger när man har rapat, och hoppas få det rätta svaret tillbaka. "Jo det är det" säger han, "jag säger tack för maten för att det var den som gjorde att jag rapade."
Han har svar på allt, denna smartass....
"Tack för maten" svarar han. Jag påpekar att det är inte alls det man säger när man har rapat, och hoppas få det rätta svaret tillbaka. "Jo det är det" säger han, "jag säger tack för maten för att det var den som gjorde att jag rapade."
Han har svar på allt, denna smartass....
Medvetandegrad noll
Jag har nu putsat trapporna färdigt, och har börjat skrubba och tvätta. Dom har nog inte blivit ordentligt rengjorda på många år, så jag har verkligen att göra.
Tidigare stod jag på alla fyra och skrubbade trappsteg och sidorna för kung och fosterland, med en hink bredvid mig och valkar som en byggjobbare. Vad tror ni händer då? Jo, min man kommer gående, med en bok i handen, och berättar att han ska sätta sig i fåtöljen och njuta av sin bok. Sen kliver han över mig, och tillägger "jobba inte för hårt nu gumman".
Och ja, läkarna hoppas att han återfår sitt medetande nån gång nästa vecka....
Tidigare stod jag på alla fyra och skrubbade trappsteg och sidorna för kung och fosterland, med en hink bredvid mig och valkar som en byggjobbare. Vad tror ni händer då? Jo, min man kommer gående, med en bok i handen, och berättar att han ska sätta sig i fåtöljen och njuta av sin bok. Sen kliver han över mig, och tillägger "jobba inte för hårt nu gumman".
Och ja, läkarna hoppas att han återfår sitt medetande nån gång nästa vecka....
Hört från pojkrummet....
"Upp med händerna, annars skjuter jag bajskorvar på dig!"
Japp, jag har sannerligen fött söner....
Japp, jag har sannerligen fött söner....
Sommarlov
Alltså, nu blir det nog annorlunda när jag har börjat jobba igen. Men sommarlov suger tycker jag. Det är ju inget brejk direkt, jag är ju ändå alltid hemma, skillnaden är bara att nu är jag hemma tillsammans med en massa andra människor! Och pojkarna är lite lätt understimulerade kunde vi konstatera idag, vi som skulle ha en "mysig och pysslig" innomhusdag.... Nej, det är ingen hit, här måste det organiseras aktiviteter. Jag tror i och för sig att en hel del av frustrationen och dom dagliga konflikterna kommer att halveras när styvbror åker hem till sin mamma igen, dynamiken i familjen blir helt annorlunda då.
Annars har jag verkligen inget vettigt att säga, så jag tar gärna emot förslag. Nån lista? Bekännelser? Tema inlägg? Vad tycker ni? Hjälp mig med inspirationen tack!
Annars har jag verkligen inget vettigt att säga, så jag tar gärna emot förslag. Nån lista? Bekännelser? Tema inlägg? Vad tycker ni? Hjälp mig med inspirationen tack!
Skogen
Vi tog barnen ut din Tyresta nationalpark, ett sånt underbart ställe som jag hoppas alla Stockholmare besöker regelbundet! Vi tog en kort promenad längs Urskogsstigen, men eftersom både Stefan och David kräver vagn så gav vi snabbt upp och gick längs en annan stig istället. Vilket otroligt äventyr, och så fantastiskt härligt att se barnens fantasi vakna till liv.
Mattisskogen bestämde vi oss för att vi befann oss i, och vi letade både rövare, rumpnissar, grådvärgar och förstås Ronja och Birka. Tomas tyckte sig se några rumpnissar, och vi äldre avstog ifrån att berätta sanningen - det var harar vi såg. Rumpnissar är ju helt klart roligare! Sen såg vi den största myrstacken vi någonsin beskådat, fallna träd, en liten bäck och många andra underbara saker och ting. Det var en helt underbart underbar utflykt, i ett så vackert område. Dit ska vi igen!!
Mattisskogen bestämde vi oss för att vi befann oss i, och vi letade både rövare, rumpnissar, grådvärgar och förstås Ronja och Birka. Tomas tyckte sig se några rumpnissar, och vi äldre avstog ifrån att berätta sanningen - det var harar vi såg. Rumpnissar är ju helt klart roligare! Sen såg vi den största myrstacken vi någonsin beskådat, fallna träd, en liten bäck och många andra underbara saker och ting. Det var en helt underbart underbar utflykt, i ett så vackert område. Dit ska vi igen!!
Michael Jackson
Jag tittade på minnesceremonin igår kväll, vare sig man ansåg sig vara ett fan eller inte måste nog alla ändå kunna erkänna att MJ var en fantastisk artist, underhållare, musiker, dansare, sångare och entreprenör. Min musiksmak har alltid varit åt det rockigare hållet, men MJ har jag ändå alltid lyssnat på och gillat, uppskattat till och med.
Igår slog jag mest av det jag uppfattade som falskhet. Den enda, i min blygsamma åsikt, som visade verkliga känslor och en uppriktig sorg över hans bortgång vad Brooke Shields. Alla andra tyckte jag verkade vilja åka på vågen på nåt sätt, liksom hans bröder och pappa Joe som satt längst fram, alla identiskt iklädda mörka solglasögon och varsin vit handske. Dom rusade fram och kramade varenda talare, skakade på huvudet och ryggdunkade varandra. Det kändes.... konstlat. Var var dom när MJ behövde stöd och support? Krokodiltårar på scenen, och ett uppträdande av Jermaine där han viskade fram MJs favoritsång. Näh, det var mest "too little, too late" tyckte jag.
Nu är det ju uppenbart vem fick talangen i den familjen, och dom (med kanske ett undantag för Janet) har skott sig på MJ ganska länge. Det är inte helt långsökt att tycka att "sorgen" handlade mer om den materiella förlusten.
Al Sharpton sa det ändå ganska bra tyckte jag när han riktade sin blick till dom tre barnen. "Was nothing weird about your daddy". Men att han levde ett, för oss, konstigt liv. Inte att undra på att människan blev annorlunda, att han skapade sig en låtsasvärld och en barndom han aldrig fick. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med att döma det vi inte känner till eller kan erfara själva.
Oavsett vad man tyckte om honom, så har ändå en stor artist, en av dom största, lämnat jordelivet. Fast jag undrar ibland om hans liv inte var så oerhört komplicerat och tragiskt. Precis som andra ikoner lämnar han oss tidigt, det ska vara så på nåt sätt. Vem vill se en 87årig, rynkig och halvdöv Princess Diana, eller en 78årig MJ med reumatism och oförmögen att göra sina moves? Vi minns våra ikoner med glädje, dom dog unga och vackra.
Igår slog jag mest av det jag uppfattade som falskhet. Den enda, i min blygsamma åsikt, som visade verkliga känslor och en uppriktig sorg över hans bortgång vad Brooke Shields. Alla andra tyckte jag verkade vilja åka på vågen på nåt sätt, liksom hans bröder och pappa Joe som satt längst fram, alla identiskt iklädda mörka solglasögon och varsin vit handske. Dom rusade fram och kramade varenda talare, skakade på huvudet och ryggdunkade varandra. Det kändes.... konstlat. Var var dom när MJ behövde stöd och support? Krokodiltårar på scenen, och ett uppträdande av Jermaine där han viskade fram MJs favoritsång. Näh, det var mest "too little, too late" tyckte jag.
Nu är det ju uppenbart vem fick talangen i den familjen, och dom (med kanske ett undantag för Janet) har skott sig på MJ ganska länge. Det är inte helt långsökt att tycka att "sorgen" handlade mer om den materiella förlusten.
Al Sharpton sa det ändå ganska bra tyckte jag när han riktade sin blick till dom tre barnen. "Was nothing weird about your daddy". Men att han levde ett, för oss, konstigt liv. Inte att undra på att människan blev annorlunda, att han skapade sig en låtsasvärld och en barndom han aldrig fick. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med att döma det vi inte känner till eller kan erfara själva.
Oavsett vad man tyckte om honom, så har ändå en stor artist, en av dom största, lämnat jordelivet. Fast jag undrar ibland om hans liv inte var så oerhört komplicerat och tragiskt. Precis som andra ikoner lämnar han oss tidigt, det ska vara så på nåt sätt. Vem vill se en 87årig, rynkig och halvdöv Princess Diana, eller en 78årig MJ med reumatism och oförmögen att göra sina moves? Vi minns våra ikoner med glädje, dom dog unga och vackra.
Mer moderna tider
Tomas fick knallpistoler i födelsedagspresent. När knallen tar slut, så måste han "ladda upp" pistolen. Spelar ingen roll hur många gånger jag påpekar att man laddar en pistol, han laddar upp sin pistol.
Antipiratbyrån någon??
Antipiratbyrån någon??
I sagornas värld
Vi besökte biblioteket idag. Hela familjen uppskattade denna utflykt och alla hittade nåt som föll dom i smaken. Tomas visade prov på sin läskunnighet, jösses vad jag är stolt över min son som bara är alldeles nyss fyllda 4 år och kan läsa!! Men, så har han ju en fullkomligt genialisk mamma så vad mer kan man egentligen begära?
Vi lånade en bok med "gamla" sagor, traditionella sagor. Dessa ska vi läsa på kvällarna, och även under regniga eftermiddagar om sommaren kommer att bjuda på sådana. Lite synd känner vi som är uppväxta på 70-talets idylliska brist på allt elektroniskt, att barn idag inte får bekanta sig med sagorna. Deras sagor är Shrek, Blixten McQueen och Ice Age. Typ. Eller så spelar dom på x-boxen. Typ. Mina pojkar vet ingenting om Askungen och Snövit, men dom vet att det inte gör nåt att man blir skjuten av en laserpistol för dom har ändå 7 liv. Jösses....
Vi lånade en bok med "gamla" sagor, traditionella sagor. Dessa ska vi läsa på kvällarna, och även under regniga eftermiddagar om sommaren kommer att bjuda på sådana. Lite synd känner vi som är uppväxta på 70-talets idylliska brist på allt elektroniskt, att barn idag inte får bekanta sig med sagorna. Deras sagor är Shrek, Blixten McQueen och Ice Age. Typ. Eller så spelar dom på x-boxen. Typ. Mina pojkar vet ingenting om Askungen och Snövit, men dom vet att det inte gör nåt att man blir skjuten av en laserpistol för dom har ändå 7 liv. Jösses....
Vilken sopa!
Dagen i dag ägnades åt plock, städ och div nödvändigheter på förmiddagen. Ringde bl.a till Trafikkontoret, alla på vår gata ska göra nåt så glamouröst och spännande som att byta sopkärl har föreningen bestämt. Inga problem med det egentligen, för vi kunde då få möjligheten att beställa ett större kärl än det vi har idag, vilket behövs kan jag konstatera. Det blir många soppåsar på en vecka i denna familj, sophämtningen sker på onsdagar och redan på fredagen börjar vi trycka ner påsarna. Hur som helst, alla grannar har fått sina nya fina sopkärl, men Trafikkontoret mobbar oss och har inte levererat.... Snacka om att man känner sig värdelös med sin gamla och slita och lite illaluktande sopburk på framsidan, när alla andra har skinande rena och fräscha sopkärl. Klart folk undrar liksom, det här är sånt som kan ha stor påverkan i radhus-city. Trafikkontoret hade ingen förklaring, och lovar nytt och fräscht sopkärl omgående. Det gamla ska man själv göra sig av med. Jaha, hur då, jag tänker då inte lasta in en sopkista i min snygga bil...
Bland fiskar, fjärilar, färger och fåglar
Vilken underbar dag vi har haft! I morse packade vi picnick, och åkte till andra sidan stan för att göra ett besök i Hagaparken. Vi började med ett besök på Fjärilshuset, så underbart vackert och fint! Där fanns bland annat en litet bad fullt med otroligt vackra karpar, och barnen kunde sticka ner händerna och känna på fiskarna. Tänk vilken upplevelse, dom var helt saliga! Inne i det tropiska klimatet fanns även fåglar, pyttesmå kycklingar som riskerade liv och lem bland alla besökande, och så förstås dom vackraste fjärilar som finns. Vilka färger, vilket mönster!
Efter det besöket vandrade vi vidare in i parken, beskådade Kronprinsessans framtida lya, Haga Slott. Jag kunde bara tänka på två saker, elräkningen och hur orkar man städa en så stor kåk. Men sen kom jag på att det antagligen inte är ett problem för prinsessan.... Jag berättade för killarna om dom som ska bo i huset när dom har gift sig, och just i den vevan anlände ett mycket vackert brudpar som var där för fotografering. Dom bestämde förstås omedelbart att detta måste vara prinsessan, eftersom hon var så fint klädd!
Sen åt vi picnicken i gräset, pojkarna spelade lite frisbee och sen begav dom sig iväg på en småkrypsjakt. Alla småkryp samlas ihop och stoppas i en burk, som av nån anledning också innehåller vatten, en förklaring till vattnet var att myrorna och tusenfotingarna och gråsuggorna måste få lära sig simma?? Denna burk äcklar mig nåt vansinnigt, och jag har bett om att den förvaras utomhus. Som vanligt lyssnar ingen på mig (fast dom verkligen borde). Styvsonen lärde sig den läxan när han bestämde sig för att ställa just äckelburken på skrivbordet i sitt rum. Det tog ungefär 10 minuter, så såg jag David vandra runt med en misstänksamt tom äckelburk. Jovisst, allt innehåll (inklusive vattnet och alla icke simkunniga småkryp) låg uthällt på styvsonens säng. Trevligt.....
Rymdsoldatprinsessa
Min styvson är en riktig Star Wars fantast, allting handlar om Star Wars och det har smittat av sig lite på Tomas som har ett Lego Star Wars spel. Någonstans har jag väl inte undgått att fånga upp några olika nyckelord och namn, varpå följande mycket roliga händelse ägde rum.
Det började egentligen för några veckor sedan. Styvson pratar hål i öronen på Alex och mig om rymdskepp, robotar, lasersvärd, Luke Skywalker och liknande. Något disträ säger jag som svar "ja jag vet, jag har ju varit där. Har inte din pappa sagt det?" och där började det. På nåt sätt blev jag helt plötsligt Prinsessan Leia, och när jag av misstag sa att det stämde, och bekräftade att jag skjutit druider (???), så var saken biff.
I dag återkom styvsonen till ämnet, och frågade mig om Jabba the Hut var på riktigt, är han slemmig liksom när man rör honom? Ja svarade jag, och det var 4 timmar sen. Nu har jag svarat på ca 6954763295 frågor om Jabba, Yoda, Chewbacka, Anakin, Luke Skywalker, druider, vapen, rymdfarkoster, hur lärde jag mig flyga farkosterna, är vapnen tunga att hålla i.... Jag skulle aldrig aldrig ha gett mig in i detta om jag ens anade att han inte skulle fatta att jag faktiskt bara är en helt vanlig förortsmamma, men nu när jag genom ett stort misstag (och en lögn dessutom) har äntligen efter 6,5 år slit uppnått en coolhetsstatus hos denna pojke, så kan jag ju liksom inte säga "mäh, jag bara skojade". Så jag pratar om rymdskeppen, att "dom där små björnarna" bara äter daggmaskar (???), att Chewbacka är en riktig buse på riktigt, och mitt enorma myggbett på ryggen blev på något sätt en gammal skottskada från en laserpistol, dom skadorna läker tydligen mycket långsamt..... Jösses, hur ska jag ta mig ut ur detta, han älskar mig ju helt plötsligt så jag kan liksom inte dra tillbaka mina rymdäventyr!!
Och tydligen så liknar jag Prinsessan Leia också, så stackars pojken är helt övertygad!! Jag har förklarat att man får inte börja på rymdskolan förrän man har fyllt 16 år, och lägger allt mitt hopp på att han vid det laget har antingen glömt detta, eller insett att jag bara skojade. Hjälp!!!!!!!!!!
Det började egentligen för några veckor sedan. Styvson pratar hål i öronen på Alex och mig om rymdskepp, robotar, lasersvärd, Luke Skywalker och liknande. Något disträ säger jag som svar "ja jag vet, jag har ju varit där. Har inte din pappa sagt det?" och där började det. På nåt sätt blev jag helt plötsligt Prinsessan Leia, och när jag av misstag sa att det stämde, och bekräftade att jag skjutit druider (???), så var saken biff.
I dag återkom styvsonen till ämnet, och frågade mig om Jabba the Hut var på riktigt, är han slemmig liksom när man rör honom? Ja svarade jag, och det var 4 timmar sen. Nu har jag svarat på ca 6954763295 frågor om Jabba, Yoda, Chewbacka, Anakin, Luke Skywalker, druider, vapen, rymdfarkoster, hur lärde jag mig flyga farkosterna, är vapnen tunga att hålla i.... Jag skulle aldrig aldrig ha gett mig in i detta om jag ens anade att han inte skulle fatta att jag faktiskt bara är en helt vanlig förortsmamma, men nu när jag genom ett stort misstag (och en lögn dessutom) har äntligen efter 6,5 år slit uppnått en coolhetsstatus hos denna pojke, så kan jag ju liksom inte säga "mäh, jag bara skojade". Så jag pratar om rymdskeppen, att "dom där små björnarna" bara äter daggmaskar (???), att Chewbacka är en riktig buse på riktigt, och mitt enorma myggbett på ryggen blev på något sätt en gammal skottskada från en laserpistol, dom skadorna läker tydligen mycket långsamt..... Jösses, hur ska jag ta mig ut ur detta, han älskar mig ju helt plötsligt så jag kan liksom inte dra tillbaka mina rymdäventyr!!
Och tydligen så liknar jag Prinsessan Leia också, så stackars pojken är helt övertygad!! Jag har förklarat att man får inte börja på rymdskolan förrän man har fyllt 16 år, och lägger allt mitt hopp på att han vid det laget har antingen glömt detta, eller insett att jag bara skojade. Hjälp!!!!!!!!!!
Stekt...
Jag ber om ursäkt för bloggtorkan och tystheten, och lovar bättring. I denna värme funkar ingenting, och speciellt inte min hjärna! Jag njuter verkligen av sommaren, men känner mig samtidigt både slö, seg och lat....
Igår var jag ute och träffade Jenny, en gammal kompis från mellanstadiet. Så roligt att se henne igen, och otroligt häftigt att uppleva hur lite man egentligen förändras, faktiskt. Himla trevligt var det i alla fall, satt ute på Värdshusets servering, Stefan fick ju följa med förstås eftersom jag ju är hans näringskälla ett tag till, och han gjorde förstås stor succé!
Vi putsar trapporna för glatta livet, vilket otroligt slitgöra!! Nu är bara finputset kvar, och så kan vi sätta igång och måla. Helst av allt skulle vi nog båda bara betsat och behållit det naturliga träet, men det bara går inte när trapporna redan är målade i typ 8 lager högglansig färg... Snyggt.... Så nu försöker vi bara göra det bästa av situationen, trappstegens alla kork-och limmattor är borta så nu kan vi börja måla. Ser verkligen fram emot slutresultatet.
Pratade med banken idag, vi ville flytta bolånet och försöka få ner månadskostnaden en aning, men vi fick inte riktigt dom villkor vi var ute efter. Så nu ska vi fortsätta prata med den bank vi redan tillhör, och se vad dom kan göra för att behålla oss som kunder. Det ska bli oerhört skönt att få ner denna kostnad något, kan ju inte precis påstå att jag är en höginkomsttagare just nu liksom!!
Vi tog farväl av dagis idag, så sorgligt!! Nu väntar 5 veckors semester för Tomas och David, och jag undrar verkligen hur det ska gå. 5 veckor... Hur många aktiviteter kan man hitta på egentligen? Tips emottagen tacksamt....
Ska skriva mer regulbundet, jag lovar.
Over and out.
