Dagsrapport
Inskolningen fortsätter att vara urbota tråkig för mamman, men väldigt spännande och stimulerande för bröderna vilket ju är huvudsaken. Idag fick dom stanna till lunchen var avklarad (soppa och pannkakor = lycka) och imorgon är det väl tänkt att David ska prova på att vila där efter maten. Det känns lite beige att han sen kommer att ha ett avbrott nästa vecka, men operationen måste bli av, och tiden för den är liksom aldrig optimal. Jag fick den uppskjuten från mars, då jag var höghöghöghöggravid och kunde inte vara närvarande på "rätt" sätt i, under och efter narkosen. Så det är väl lika bra att få det gjort nu.
Pappa och mamma kom hem idag. Underbart, och otroligt känslosamt. Många många tårar, både av vemod och lite ilska, men främst av glädje och lycka. Tomas, David och morfar hade en fantastisk återförening, och Stefan bjöd på sitt allra mest magiska leende.
På väg tillbaka från morfar, så kommenterade Tomas att "morfar har nog fått lite för mycket medicin när han har varit sjuk." Varför undrar du det säger jag. "Jo, alltså, han huvud har liksom blivit litet" säger Tomas, och visar med händerna hur litet han tycker att morfars huvud ser ut. Jag väntade mig en kommentar, men denna tyckte jag var så otroligt hjärtskärande. Min pappa, som är en mycket lång och slank man, har gått ner 20 kg. Tomas beskrev alltså att han tycker att min pappa ser mager ut, det syns ju på ansiktet att han har blivit sjuk. Barns tankar är otroliga.
Kommentarer
Trackback
