matodast

Igår kväll tog Alex hand om nattningen av nr 1 och nr 2 medans jag tog hand om nummer 3. Stefan var av någon anledning bekymrad över något, och grät högljutt. För att inte störa dom andra mitt i läggningen, gick jag ut med den ledsna bebisen. Vi tog en kort promenad, och satte oss sen på framsidan av huset för att lugna ner oss lite. Vi satt där, och kom fram till att det bästa vore nog att amma lite. Sagt och gjort, bebis börjar känna sig nöjdare.

Där sitter vi, jag nynnade lite på nån gammal vaggvisa med lillen i famnen, och helt plötsligt från ingenstans kommer Ronja. Hon klättrade upp på stolen, och satte sig på min axel och kurrade. Lite varmt efter ett tag, men jag vågade inte röra mig då Stefan precis hade somnat och jag var rädd för att Ronja skulle välja att ta sig ner via honom.

Så där satt jag en stund och nynnade vidare. Då från ingenstans dyker det upp en igelkott. Han stannar upp och gör oss sällskap, och jag börjar undra över min dragningskraft. Sen för att göra hela spektaklet perfekt, kommer en pytteliten fågel och ställer sig på bordskanten.

Jag kände mig som Snövit i den där scenen, där hon sitter och sjunger och alla skogens djur samlas runt henne.