Igen!!
Jag trodde, och hoppades, att vårt äventyr på Gröna Lund när Tomas sprang bort hade satt skräck i honom. Men inte. Han är på nåt sätt FÖR trygg i sig själv tror jag. För kaxig liksom, han är 4 år och tror att han kan allt. I dag var han och jag på Ica Maxi och storhandlade. Till en början var han jätte duktig, hjälpte mig välja varor och lägga i vagnen, och jag försökte engagera honom så mycket som möjligt för att behålla hans uppmärksamhet. Men sen tog hans fokus slut, och han började springa, skutta, hoppa, rulla och göra allt annat än att gå bredvid mig. Och så var han borta. Jag gick ganska sakta fram och tillbaka där jag visste att han hade varit sist, men han var verkligen borta. Så jag gick och letade upp en i personalen och bad om hjälp att hitta min son. Då kom det fram en äldra dam och undrade om det var en liten pojke med ett piratsvärd som jag letade efter. Damen och hennes man hade hittat honom, och mannen hade tagit honom iväg till informationen och just i den vevan ropades i högtalarna att "Tomas letar efter sina föräldrar".
Lite svårt det där. På ett sätt vill jag såklart uppmuntra hans fria sätt och hans trygghet, och samtidigt vill jag att han respekterar att det kan gå illa. Och sen det där med att inte prata med okända. Nu var det ju en mycket snäll man som hjälpte honom, men det finns ju vuxna som inte är snälla. Och när inte vi vuxna kan särskilja vilka som är snälla och vilka som är onda, så blir det ännu svårare att banka vett och försiktighet i en kaxig och självsäker liten pojke....
Kommentarer
Postat av: MM
Hua... det där är så himla läskigt. Hoppas han lärt sig något den här gången.
Trackback
