Himmelriket och lite lagbrott
I dag åkte jag och bytte däck. Jag kanske inte bör skriva vad det var för däck jag körde på innan, för att jag har varit laglös i exakt 28 dagar. Då kanske ni förstår varför jag bytte däck. Varför jag inte bytte däcken för 29 dagar sedan utan har istället kört runt och nynnat "Breaking the law breaking the law" för mig själv är ett mysterium men tiden har liksom tagit sig en mycket abstrakt form. Helt plötsligt är det ju nästan juni. Och i juni ska man definitivt ha sommardäcken på.
Jag hämtade killarna på dagis, och tillsammans tog vi oss til Örby Gummi, eller Himmelriket som det troligtvis heter i Tomas värld. Dom två supertrevliga killarna som jobbar där tog väl hand om min bil och alla däcken, medans Tomas stod i tyst beundran, med stjärnor i ögonen och hakan i golvet, och bara njöt. David var också ovanligt stillsam och respektfull. Däck. Överallt. Fälgar. Muttrar och verktyg. Överallt. Redan nu har alla dessa prylar en mycket stor påverkan på (i alla fall mina) pojkar, all fokus på genus på dagis till trots. Däckbytarkillarna var så snälla att låta Tomas få vara med på ett hörn (inte så mycket att göra på deras verkstad, man skulle ju trots allt byta däck för en månad sen), dom visade honom var bromsarna sitter och hur man sätter däcken på plats så att dom sitter kvar och inte ramlar av och så vidare. Tomas var h-e-l-t tyst, nickade lite då och då, men annars var denna otroliga pratkvarn fullkomligt mållös. Och David var för en gångs skulle inte bara tyst men lugn också. Jag kanske borde ta dom till gummiverkstaden oftare?
Nej, det var inte denna kille som bytte mina däck, men en tjej får väl drömma ibland?
I tysthet åkte vi hem från detta fantastiska ställe, och det var först en timme senare som Tomas återfann förmågan att uttrycka sig i ord. "Mamma", sa han och tittade mig riktigt djupt i ögonen, "kan vi åka och byta däck i morgon igen?". Gullunge. Vem säger att barn behöver x-box, PSP, dyra prylar och DVD-filmer i all oändlighet? Ta dom till en gummiverkstad, eller varför inte en byggarbetsplats? Det är allt mina pojkar behöver, dom kan titta på en grävskopa i flera timmar.
Jag hämtade killarna på dagis, och tillsammans tog vi oss til Örby Gummi, eller Himmelriket som det troligtvis heter i Tomas värld. Dom två supertrevliga killarna som jobbar där tog väl hand om min bil och alla däcken, medans Tomas stod i tyst beundran, med stjärnor i ögonen och hakan i golvet, och bara njöt. David var också ovanligt stillsam och respektfull. Däck. Överallt. Fälgar. Muttrar och verktyg. Överallt. Redan nu har alla dessa prylar en mycket stor påverkan på (i alla fall mina) pojkar, all fokus på genus på dagis till trots. Däckbytarkillarna var så snälla att låta Tomas få vara med på ett hörn (inte så mycket att göra på deras verkstad, man skulle ju trots allt byta däck för en månad sen), dom visade honom var bromsarna sitter och hur man sätter däcken på plats så att dom sitter kvar och inte ramlar av och så vidare. Tomas var h-e-l-t tyst, nickade lite då och då, men annars var denna otroliga pratkvarn fullkomligt mållös. Och David var för en gångs skulle inte bara tyst men lugn också. Jag kanske borde ta dom till gummiverkstaden oftare?
Nej, det var inte denna kille som bytte mina däck, men en tjej får väl drömma ibland?
I tysthet åkte vi hem från detta fantastiska ställe, och det var först en timme senare som Tomas återfann förmågan att uttrycka sig i ord. "Mamma", sa han och tittade mig riktigt djupt i ögonen, "kan vi åka och byta däck i morgon igen?". Gullunge. Vem säger att barn behöver x-box, PSP, dyra prylar och DVD-filmer i all oändlighet? Ta dom till en gummiverkstad, eller varför inte en byggarbetsplats? Det är allt mina pojkar behöver, dom kan titta på en grävskopa i flera timmar.
Kommentarer
Postat av: Milla
Vilket härligt inlägg! Jag hade nog oxå dregglat i en bilverkstad med oljiga karlar som kryper runt på golvet och skruvar i skruvar ;)
Trackback
