matodast

Och för guds skull, skicka dom till mig för att i mitt hus skulle vi behöva FNs fredsstyrka just nu. Herre jösses vad det kan grälas och bråkas och tjuvnypas om precis allting. Till en början är styvsonen här just nu, och då blir det oerhört mycket fokus på hur allting är "orättvist", "jamen jag ska bara" och "varför får haaaaaaaaaaaaan" etc. Maten går inte att äta, han ska flytta, och dörrar slängs igen. Tålamod.se liksom.

Sen har vi älskade Tomas, 4-åringen som förväxlats med en 14-åring. Han orkar ingenting, så fort jag ber om hjälp med att hämta nåt eller räcka mig nånting, ja då får jag höra att han minsann måste göra allting här hemma och så lånar han styvsonens uttryck och säger att det är så orättvist.

David glider lite från rum till rum och håller sig under radarn just nu, skiner som en sol och ser förrädiskt rar och gullig ut. Men han har en fantastisk förmåga till att förstöra allting. Jag dukar bordet, vänder mig bort för att röra om i grytorna, vänder mig tillbaka till bordet och då har helt plötsligt alla tallrikar ställts på en stol, besticken är borta, glasen står i hallen, och David är under bordet med skålen fylld av majs.

Stefan sitter i sin babysitter och antecknar bus, påhitt och argument. Han kommer nog att bli värst....