Det här med att blogga
Jag tycker om att blogga, och jag tycker ännu mer om att läsa bloggar. Jag följer troget ett urval bloggar, och ströläser en massa andra. Vissa är roliga, vissa är sorgliga, vissa är larviga, och vissa är... skitkonstiga.
Ibland kan jag känna mig lite som en fönstertittare, när jag läser helt otroligt personliga inlägga, skrivna av en för mig helt främmande och okänd människa. Jag känner som att jag har tjuvlyssnat på ett intimt samtal eller tjuvläst i någons dagbok. Men bloggaren har ju skrivit ner sina tankar och känslor och blottat sig för hela universum (eller, internetuppkopplade universum i alla fall), och då måste väl bloggaren ta lite ansvar för det.
Men, undrar jag, inser verkligen alla innebörden och konsekvenserna av sitt bloggande? Förstår t.ex. yngre människor vad det är dom kan sätta igång med ett fullkomligt avskalat och utlämnande inlägg? Eller, kanske dom inte bryr sig, jag vet inte.
Jag har ibland i min blogg skrivit om min ångest eller min sorg gällande Davids handikapp. Och det är ju väldigt personligt förstås, så jag ska nog akta mitt glashus när jag skriver detta. Men det är ett annat slags blottande tror jag.
Jag läste ett inlägg i helgen skrivet av en ung kvinna som kände sig som en utböling på hennes sons klassträff. Dom andra mammorna beskrevs som "prettomorsor" och tydligen var dom mest intresserade av att frukten blivit dyrare på VIVO och kunde endast prata om att vara klassförälder och så vidare. Alla bodde tydligen i villor och hade volvo och vovve (??) och deras män lyssnade tydligen "med stora ögon" (??) när Utbölingen beskrev sitt superdupercoola jobb. Utbölingen spydde galla över alla "prettomorsor" och beskrev dom och deras liv väldigt kränkande, för att sen bröla "döm inte mig för jag dömer inte er". Hmmmmm.
Nu tar jag bara ett exempel för att jag har verkligen funderat på detta. Är det så smart att göra så där? Prettomorsorna kanske läser detta inlägg. Och känner sig kränkta eller sårade av en väldigt nedlåtande beskrivning av deras liv och familj och levnadssätt. Jag gjorde det i alla fall, då jag enligt Utbölingens definition är en "prettomorsa" som engagerar sig och ser till att fröken får sin present etc.
Undrar om Utbölingen skulle stå och skälla på det där viset i det Verkliga Livet? Vad gjorde vi innan bloggarna fanns? Tog vi fighten, tog vi konfrontationen eller lät vi ett obetydligt irritationsmoment vara just det - obetydligt och irrelevant.
Ett inlägg på en blogg kan få det minsta sandkornet att bli till en jättelik sandlåda.
Ibland kan jag känna mig lite som en fönstertittare, när jag läser helt otroligt personliga inlägga, skrivna av en för mig helt främmande och okänd människa. Jag känner som att jag har tjuvlyssnat på ett intimt samtal eller tjuvläst i någons dagbok. Men bloggaren har ju skrivit ner sina tankar och känslor och blottat sig för hela universum (eller, internetuppkopplade universum i alla fall), och då måste väl bloggaren ta lite ansvar för det.
Men, undrar jag, inser verkligen alla innebörden och konsekvenserna av sitt bloggande? Förstår t.ex. yngre människor vad det är dom kan sätta igång med ett fullkomligt avskalat och utlämnande inlägg? Eller, kanske dom inte bryr sig, jag vet inte.
Jag har ibland i min blogg skrivit om min ångest eller min sorg gällande Davids handikapp. Och det är ju väldigt personligt förstås, så jag ska nog akta mitt glashus när jag skriver detta. Men det är ett annat slags blottande tror jag.
Jag läste ett inlägg i helgen skrivet av en ung kvinna som kände sig som en utböling på hennes sons klassträff. Dom andra mammorna beskrevs som "prettomorsor" och tydligen var dom mest intresserade av att frukten blivit dyrare på VIVO och kunde endast prata om att vara klassförälder och så vidare. Alla bodde tydligen i villor och hade volvo och vovve (??) och deras män lyssnade tydligen "med stora ögon" (??) när Utbölingen beskrev sitt superdupercoola jobb. Utbölingen spydde galla över alla "prettomorsor" och beskrev dom och deras liv väldigt kränkande, för att sen bröla "döm inte mig för jag dömer inte er". Hmmmmm.
Nu tar jag bara ett exempel för att jag har verkligen funderat på detta. Är det så smart att göra så där? Prettomorsorna kanske läser detta inlägg. Och känner sig kränkta eller sårade av en väldigt nedlåtande beskrivning av deras liv och familj och levnadssätt. Jag gjorde det i alla fall, då jag enligt Utbölingens definition är en "prettomorsa" som engagerar sig och ser till att fröken får sin present etc.
Undrar om Utbölingen skulle stå och skälla på det där viset i det Verkliga Livet? Vad gjorde vi innan bloggarna fanns? Tog vi fighten, tog vi konfrontationen eller lät vi ett obetydligt irritationsmoment vara just det - obetydligt och irrelevant.
Ett inlägg på en blogg kan få det minsta sandkornet att bli till en jättelik sandlåda.
Kommentarer
Trackback
