Fart i förorterna
I morse hände en riktigt lustig sak. Jag körde Alex till stan, och på väg tillbaka hem till förorterna fick jag stanna rätt länge i bilkö. Jag hade min favorit cd-skiva på, Bon Jovis Best of. När låten "Bad Medicine" kom på, skruvade jag upp volymen lite, den låten får mig alltid på bra humör. Jag hade fönstret lite öppet, och förmodligen spelade jag ett trumsolo mot ratten, och jag skulle inte förvånas om det visade sig att jag headbangat lite också, där i min lilla privata rock n´roll värld. När jag skrek som högst och trummade som hårdast, hörde jag hur nån tutade på mig. Inte rörde sig kön, så det var inte därför. Såg mig omkring, och upptäckte då att en tjej i min ålder (kvinna kanske? tjej?) i bilen bredvid hade vevat ner rutan och lutade sig mot mitt håll. Jag drog ner volymen, och då ropar hon "Visst är dom bra?!?! Jag älskar den där låten", sen gjorde hon rock tecken med fingrarna, log och drog upp sin ruta igen. Hon var precis som jag, hade också en liten bebis i en bilstol i passagerarsätet, hon körde också en tråkig familjebil, hon var också osminkad och såg trött ut, precis som jag. Och precis som jag, så var det minsann en rockstjärna som bodde nånstans långt inne i hennes själ, kvarlevor från en annan tid som vägrar begravas helt och hållet.
Det fick mig att fundera. Här hasar vi omkring i förorterna, iklädda mysbyxor och amningstoppar, promenerar med våra barnvagnar och kör våra oglamourösa familjebilar. Steker falukorv till middag, och kokar välling mitt i natten. På ytan kan vi nog se lite trista, gråa och förutsägbara ut. Men icke! Inom oss bor det stadigtvis en tonårstjej, med drömmar om rockstjärnor och skådespelare. Vi skakar loss till gamla låtar, när ingen ser är vi fortfarande coola och lite galna. Det är vi som ska vägleda och lära barnen, det är vi som ska påverka dom som ska skapa framtiden. Det är vi som ska lära våra söner och döttrar allt om ansvar, självrespekt, empati och frihet.
Och det kan vi, ta mig tusan, göra bättre än nån annan. För att vi är minsann fortfarande coola på insidan, vi gör rock tecken till varandra i trafiken.

Det fick mig att fundera. Här hasar vi omkring i förorterna, iklädda mysbyxor och amningstoppar, promenerar med våra barnvagnar och kör våra oglamourösa familjebilar. Steker falukorv till middag, och kokar välling mitt i natten. På ytan kan vi nog se lite trista, gråa och förutsägbara ut. Men icke! Inom oss bor det stadigtvis en tonårstjej, med drömmar om rockstjärnor och skådespelare. Vi skakar loss till gamla låtar, när ingen ser är vi fortfarande coola och lite galna. Det är vi som ska vägleda och lära barnen, det är vi som ska påverka dom som ska skapa framtiden. Det är vi som ska lära våra söner och döttrar allt om ansvar, självrespekt, empati och frihet.
Och det kan vi, ta mig tusan, göra bättre än nån annan. För att vi är minsann fortfarande coola på insidan, vi gör rock tecken till varandra i trafiken.

Kommentarer
Postat av: johanna
Underbart!! =) Go girl!
Postat av: Milla
Haha, underbara du!
Jag älskar att sjunga högt och rocka i bilen! Trummar på ratten och diggar med huvet. Detta gör jag även på bussen ibland med hörlurarna i öronen, fast då blir det pinamt när folk ber mig yla tystare ;)
Jag ÄR pinsam!
Postat av: Milla
Å självklar ska du ha samma fototapet som jag, den ÄR underbar! Vill du att jag ska fota den bättre så du får se?
Postat av: Johanna Aschan
Bon Jovi regerar. Alltid.
KRAM
Johanna
Trackback