matodast

Nu är det Hallowe´en och då fixade jag ett kusligt fikabord som väntade mina hungriga monster när dom kjom hem från dagis igår.

Jag bakade en ovanligt elegant, stor och läcker chokladkaka till familjen. Men vad jag än gör och vad jag än säger, så instisterar David på att kalla den "bajskakan". Färgen stör honom uppenbarligen. Alltså, han äter den med stor aptit, och tittar strängt på mig när jag undrar om han vill ha mer chokladkaka.

"NEJ MAMMA" väser han", BAJSkaka!!"

Av olika anledningar har jag hållit mig ifrån bloggen ett bra tag nu. Å ena sidan så kände jag att det hade blivit ett "måste", och mitt liv kantas av en himla många "måsten" just nu. Jag vill skriva för att det är roligt, inte för att det är ett påtvingat måste på nåt sätt. Så jag plockade helt enkelt bort några saker från min långa "to do" lista ett tag.
Sen har jag också funderat på vad jag vill skriva, vad vill jag ha sagt, och varför bloggar jag? Först och främst vill jag ju berätta om vårat liv och våran vardag. Det är många roliga saker som händer, och även dom tyngre och tråkigare sakerna har ett värde i sig, och det är behjälpligt att skriva om det.

Hur som helst, jag har haft en svacka och känt mig orkeslös och tråkig men nu tror jag att skrivarlusten har kommit igång igen. Välkomna tillbaka!

David pratar och pratar och det är så gulligt att jag smälter.

Alla ord som börjar på bokstaven "L" får istället börja på bokstaven "S". Stefan gråter och David säger att nu är Stefan "sessen" (ledsen.) Det är mörkt i rummet, och då menar David att det är "sässkitt" (läskigt.) Så sött!! Ibland pratar han om "böken" och det är spöken, sen ser vi "bindlar" ute i trädgården och då menar han förstås spindlar. Bokstaven "s" ersätts alltså med bokstaven "b".

Sen kan han inte säga skönt, men ger mig tusen kramar om dagen och viskar i mitt öra, "mamma, hööönt".

Jag smälter, han är ju helt underbar!!!!!!!!!

Och för guds skull, skicka dom till mig för att i mitt hus skulle vi behöva FNs fredsstyrka just nu. Herre jösses vad det kan grälas och bråkas och tjuvnypas om precis allting. Till en början är styvsonen här just nu, och då blir det oerhört mycket fokus på hur allting är "orättvist", "jamen jag ska bara" och "varför får haaaaaaaaaaaaan" etc. Maten går inte att äta, han ska flytta, och dörrar slängs igen. Tålamod.se liksom.

Sen har vi älskade Tomas, 4-åringen som förväxlats med en 14-åring. Han orkar ingenting, så fort jag ber om hjälp med att hämta nåt eller räcka mig nånting, ja då får jag höra att han minsann måste göra allting här hemma och så lånar han styvsonens uttryck och säger att det är så orättvist.

David glider lite från rum till rum och håller sig under radarn just nu, skiner som en sol och ser förrädiskt rar och gullig ut. Men han har en fantastisk förmåga till att förstöra allting. Jag dukar bordet, vänder mig bort för att röra om i grytorna, vänder mig tillbaka till bordet och då har helt plötsligt alla tallrikar ställts på en stol, besticken är borta, glasen står i hallen, och David är under bordet med skålen fylld av majs.

Stefan sitter i sin babysitter och antecknar bus, påhitt och argument. Han kommer nog att bli värst....